Jan Helin, Aftonbladets chefredaktör
Aftonbladets chefredaktör svarar på frågor om hur de tänker kring löpsedlar i allmänhet och löpsedlarna i Egolöpet i synnerhet.
Vad handlar det här löpen om? - Det första handlar om Anna Ankas skilsmässa. En typisk kvällstidningshistoria, som utgår från ett tv-format och handlar om en stenrik kändis. - Det andra om det som hände i Bjästa. Hur en hel bygd kunde blunda för en mycket obehaglig historia.
Varför är det viktigt att berätta detta? - Det är två helt olika historier. Den första är ren underhållningsjournalistik även om den just här har andra bottnar. Många gillar att förfasa sig över Anna Anka och den typen av personer. Tidstypiska fenomen som livnär sig på medieexponering. Vilket är något en bra kvällstidning exploaterar. - Bjästa handlar om orättvisa och orättfärdighet. Hur en mobb kan växa utan någon klarar av att stoppa den. Men framför allt om vuxenvärldens oförmåga att se, och agera.
Var det svåra beslut? - Nej, det kan jag inte säga. I bägge fallen handlar det om personer som fanns i offentligheten. Anna Anka är ju en person som sökt sig till publiciteten, och gärna exponerar sitt privatliv. - När det gäller Bjästapubliceringen var det en något svårare etisk fråga. Men där hade Uppdrag Granskning berättat historien först. Det vi gjorde var att ta den några steg vidare, gräva lite till, hitta egna vinklar.
Aftonbladet kollar inte med de som hamnar på löpsedlarna att det är ok. Men Jan Herlin säger att i de här två fallen visste de som texterna handlade om att man skulle skriva. Han påpekar också att var en text publiceras och hur den lanseras inte är något de intervjuade kan styra. Det är det redaktionen som avgör, ytterst han i egenskap av chefredaktör och ansvarig utgivare.
Vem är det som bestämmer vad som ska stå på era löpsedlar? - Jag har alltid en avstämning med nattchefen vid 23-tiden om löpen. Så ytterst är det jag.
Händer det ofta att du säger åt nattgänget att göra om löpen? - Det händer då och då. Vanligtvis handlar det om att tona ner för hårda formuleringar. En del av en ansvarig utgivares uppgifter. Och en del av nattredaktionens natur att vara lite djärvare.
Har ni några regler för löpsedlarna? - Vi har en massa regler. Men det handlar sällan om de juridiska gränserna utan mer om de pressetiska reglerna, till exempel vad som är förtal eller inte.
Vilken är den bästa löpsedeln som Aftonbladet gjort? - Det hade bara två ord, VEM? och VARFÖR? Det hade vi den 12 september 2001, (dagen efter attacken mot World Trade Center i New York) det är den som sålt mest, 706 000 ex.
Var det på grund av löpsedeln? Berodde det inte på nyheten? - Visst handlar det om nyheten. Men sedan gäller det att fånga känslan av att världen håller andan. Att kunna göra det med bara två ord, det är skickligt.
Eftersom kvällstidningarnas mesta pengar kommer från tidningsförsäljningen är löpsedlarna mycket viktiga. Säljer inte de så kan tidningen gå miste om stora intäkter. På kvällstidningarna finns det speciella analytiker som varje kväll tittar på de färdiga löpen och sedan beräknar hur stor upplaga man ska trycka. De gör det bland annat utifrån statistik på hur många tidningar man brukar sälja vid den tiden på året och vilket budskap som finns på löpsedlarna. - Folk har många åsikter om kvällstidningarnas löp. Men det är näst intill vetenskap. Samtidigt brukar jag säga till de som gör löpen att de inte ska tänka på statistiken om vad som brukar sälja utan gå på magkänslan om vad som är det bästa löpet för dagen. - Jag försöker också att inte lägga mig i hur mycket ett löp säljer utan mer ägna mig åt det etiska, om vi har gått för långt i formuleringarna.
Hur ser ett bra löp ut? - Det består av max 4 till 6 ord. Det lyfter fram vad som är speciellt i en viktig story. Och att kunna formulera ett bra löp är en svår konst.
Så det är inte bara att skriva HELA HELGENS TV-PROGRAM med så stora bokstäver som möjligt? - Den tiden är förbi. TV-bilagan har haft sin storhetstid som säljargument.
Har du blivit uthängd på ett löp någon gång? - Nej, det har jag inte.
|