Ulf Johansson, Nerikes Allehandas chefredaktör

NA:s chefredaktör svarar på frågor om hur de tänker kring löpsedlar i allmänhet och löpsedlarna i Egolöpet i synnerhet.

Hur tänkte ni när ni gjorde de här löpsedlarna?
- Mechti Gezali är en av landets mest uppmärksammade personer och samtidigt en av de mest mytiska och tystlåtna. Han har också en koppling till Örebro. Därför var det självklart för oss på NA att berätta det här. Frågan var bara hur vi skulle balansera historien. Därför står det terroristsamröre. Det handlar inte om att vi anklagar honom för terrorism.

Tror du folk förstår det. Tror du inte att de bara ser ordet TERRORIST och bilden på honom?
- Det finns absolut en risk för det och jag kan mycket väl tänka mig att folk läser in annat. Men vi har minimerat den risken anser jag. Samtidigt är det svårt att inte använda ordet när det faktiskt är terroristsamröre det handlar om.
Hur tänkte ni inför publiceringen?
- Hade det varit en annan person hade vi kanske inte gått ut med det så tidigt. Det handlade ju bara om misstankar. Och det visade sig ju att de inte gick att bevisa så han släpptes senare.

Är det du som bestämmer vad som ska stå på löpsedlarna?
- I nio fall av tio är det nattchefen. Och det är ofta ganska snabba beslut, vi har i regel inte möjlighet att lägga ner så mycket tid på löpen som vi kanske borde. Det är inte speciellt vanligt att vi har den här typen av "tunga" löp. Men de publicistiska besluten handlar inte bara om vad som står på löpsedlarna utan hänger mycket ihop med om vi till exempel ska publicera namn och bild på personer.
- Vi har inga regler för vad som ska stå på löpsedlarna men det behöver inte vara dagens bästa nyhetsgrej. Det får gärna vara något oväntat. Det ska helst göras på någon person och helst bildsättas.

Är det inte svårt att säga något med så få ord som det är på en löpsedel?
- Visst kan det vara ett problem. För att klara av det måste man förenkla budskapet och då finns alltid risken att man tappar viktiga nyanser.

Vad styr om någon ska hängas ut på en löpsedel eller inte?
- När vi bestämmer om vi ska gå ut med namn och bild tänker vi inte på löpet utan publiceringen i sig. Är det verkligen relevant och av allmänintresse?
- Det beror på vilken typ av person och vilken typ av händelse det är. Har till exempel en förtroendevald politiker försnillat pengar publicerar vi nog namn och bild men troligen inte om det är nöjesperson. Men är det en riktigt offentlig person, höga politiker eller näringslivstopparna kan de förutsätta att vi berättar vilka de är.

Om det var du?
- Om det till exempel skulle hända att jag åkte fast för rattfylleri har jag redan sagt till redaktionen att vi måste gå ut med det.

Har det hänt att du blivit uthängd på en löpsedel?
- När jag var chefredaktör på Smålandsposten beställde jag en granskning av tidningen. Och då lyckades den som gjorde den gräva upp att jag satt i fyllecell när jag var 16 år. Vilket vi berättade stort i tidningen även om det inte var just på löpet. Då kände jag att nu har den historien spritt sig över hela Växjö. Och det kändes - sådär...

Har det gjort dig försiktigare?
- Jag försöker alltid tänka på vilken effekt en publicering får. Och det pratar vi ofta om på redaktionen.

Vad är ett bra löp?
- Vi säljer inte många lösnummer och de flesta som ser våra löpsedlar har redan läst tidningen. Det handlar mer om varumärkesbyggande. Ett bra löp för oss är ett som får folk att stanna till och tänka att det där lade jag inte märke till i morse. Man ska se och känna att NA är min tidning.
- Sedan ska det gärna bildsättas också som sagt. Men det gör vi inte tillräckligt ofta.

NA kommer ut i tre editioner (olika lokala varianter). Gör ni egna löp till dem?
- Vi har en ambition att göra det. Men det går lite upp och ner. Vi kan göra löp ända ner på kommunnivå och det händer att vi har det. För står det till exempel något om Laxå på löpsedlarna i Laxå så tänker läsarna att "vad bra, NA är en tidning som finns nära mig".