Tryck- och yttrandefrihet

Det är lag på att vi ska ha tryckfrihet och yttrandefrihet i Sverige. Här har yttrandefriheten och särskilt tryckfriheten starkare traditioner och bättre stöd i lagstiftningen än i de flesta länder.

Stödet är förankrat i grundlag; i Regeringsformen och i Tryckfrihetsförordningen (TF), som har mer än 200-åriga traditioner, samt i Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) från början av 1990-talet. Det betyder att tidningar, radio och TV har stor frihet att framföra vilka åsikter de vill samt sända de nyheter de anser intressanta.

• Grundregeln för svensk yttrandefrihet är att allt får sägas och allt får skrivas. De undantag som finns gäller t ex upplysningar eller påståenden som kan äventyra landets säkerhet eller utsätta enskilda människor för andras missaktning.
• Förhandscensur av pressen är uttryckligen förbjuden.

Några hörnstenar i lagstiftningen är offentlighetsprincipen, meddelarskyddet, förbudet mot censur, den ansvarige utgivarens unika ställning och den speciella tryckfrihetsprocessen.

• Offentlighetsprincipen - bestämmelserna om att allmänna handlingar är offentliga - ger varje medborgare insyn i alla de dokument som kommer in till eller upprättas hos myndigheterna.
• Meddelarskyddet innebär att tidningarnas källor - personer eller dokument som ger underlag för artiklar - inte får avslöjas och inte heller efterforskas av myndigheterna.
• Som skydd mot missbruk av yttrandefriheten ska alla tidningar ha en ansvarig utgivare som ensam bär det rättsliga ansvaret för tidningens innehåll, både i redaktionell text och i annonser.
• Ansvar för tryckfrihetsbrott kan utkrävas endast i en särskild tryckfrihetsprocess, där en lekmannajury avgör skuldfrågan. Det är endast vid tryckfrihetsprocesser som jury används i Sverige och avsikten är att ge pressen extra skydd mot formalistiska bokstavstolkningar av lagen.

Länk till Tryckfrihetsförordningen

Länk till Yttrandefrihetsgrundlagen