Tutt-tv, kändisskap och mediebudskap

Gör så här
1. Presentera bakgrunden (se nedan) eller låt eleverna göra en egen research om vad filmen Videocracy handlar om.
2. Läs någon recension och kommentarer till filmen, till exempel i Svenska Dagbladet.
3. Se sedan trailern om filmen gemensamt och lyssna på intervju med Erik Gandini från P3.
4. Ställ några värderingsfrågor som inledning till en diskussion. Förslag: lägg Ja, Nej, Kanske lappar på golvet och be eleverna ta ställning genom att ställa sig på lapparna. Ett alternativ är handuppräckning. Och följ sedan upp ja, nej, kanske svaren med följdfrågor.

Mediers påverkan
– Om du bodde i Italien – skulle du påverkas av italiensk tv? Hur?
– Påverkas du av bilder som du ser i tv och andra medier? Hur?
– Man tror inte att man påverkas av medier – men ändå så gör man det. Varför?
– Kan man lära sig att förhålla sig kritisk till mediers budskap? Hur? Vem tror du är bra på det? Varför?
Kändisskap
– Hur långt skulle du själv kunna gå i ett tv-program för att “bli känd”?
– Hur långt skulle du gå om du var av det motsatta könet?
– Om dina svar skiljer sig åt, hur tänker du då?

Mediesamhället
– Spelar det någon roll om underhållnings-tv “tränger undan” granskande samhällsprogram och annan “seriös” information i tv?
– Webb-TV på tidningars sajter – skiljer de sig från annan tv?
– Varför finns det så många dokusåpor och lekprogram i tv nu?

Bakgrund: “Videocracy” – När tv-underhållning blir makt
Videocracy är en dokumentärfilm av Erik Gandini. Filmen handlar om Italiens premiärminister Silvio Berlusconi och hans mediaverksamhet. Berlusconi äger Italiens största privata tv-bolag Mediaset och som premiärminister kontrollerar han även indirekt det statliga tv-bolaget Rai (motsvarande SVT och SR). Det italienska regeringspartiet som leds av Berlusconi har betydligt större inflytande över den statliga televisionen än vad som skulle vara möjligt i Sverige.

I Italien hämtar långt över 80 procent all sin information genom televisionen. Men TV-programmen i Italien består mest av dokusåpor och lekprogram. Videocracy är ett begrepp som myntats för att beskriva hur bilder via tv och video kan påverka politiska skeenden. Videocracy handlar om vad som händer med ett land, och dess människor, när tv tillåts genomsyra hela samhället. När människors drömmar, åsikter och självbild helt präglas av tv.

Underhållnings-tv kan ses som enkel och oskyldigt smådum, men vad händer i det offentliga samtalet i Silvio Berlusconis rike där premiärministern kontrollerar all teve? Det är inget fel med underhållning, men när den journalistiska sanningen går förlorad och jämställdheten snabbt minskar, då kanske inte den här sortens tv är så ofarlig som man tror.

– Jag tror inte att Berlusconi suttit som en Bondskurk och planerat att styra hela landet genom att först ta över tv-mediet. Det har inte varit hans ondskefulla projekt. Men han hade inte varit möjlig utan tv:s makt över det italienska folket, säger filmaren Erik Gandini.

– I Italien uppfattas min film som mycket snäll eftersom min berättarröst är okritisk. Vänstern i Italien angriper honom betydligt hårdare än svenska journalister. Men de angriper med ord, och ord och fakta fungerar inte längre i Italien. Berlusconi vinner alltid eftersom han försvarar sig med emotionella grepp som charm, leenden och kampanjvideor med sånger.

– Det är vad videokrati innebär: Bildens makt över samhället.

Filmen har redan väckt debatt i Italien: Italiens statliga tv-bolag Rai censurerar trailern till Erik Gandinis dokumentärfilm “Videocracy”. Inte heller Silvio Berlusconis tv-bolag Mediaset vill visa den.

Mot sin vilja ökar Rai och Mediaset därmed intresset för “Videocracy” inför visningen på den stundande filmfestivalen i Venedig och biopremiären i Italien. Både oppositionen och organisationer för pressfrihet kommenterar högljutt Rais vägran att visa trailern.
– Detta är ytterligare ett bevis för hur utrymmet för det fria ordet krymper i Italien, kommenterade oppositionsledaren Dario Franceschini i går.